Direktlänk till inlägg 5 augusti 2011
Har sen ett par veckor tillbaka en tant som ringer hem till oss. Svarar man med sitt namn lägger hon bara på luren utan att säga nåt men svarar man bara hallå kan hon ibland fråga vart hon kommit.
Hon ska till någon med liknade nummer men hamnar fel.
Tanten är troligtvis gammal så man kan ju inte skälla på henne, men hennes samtal är väldigt störande.
Svarar man inte alls när man ser hennes nr så ringer hon utan att lägga på i flera minuter.
Vissa dagar kan hon ringa 3-4 gånger och sen kan de upphöra helt ett par dar.
Vad gör man?
Hon kanske ser dåligt och därför slår fel nr, eller så har hon en sån gammal telefon som man snurrar runt nummertavlan med fingret och då kan man ju förstå att man kommer fel... Kanske ringer hon fel med flit för att busa hahaha, de skulle ja gjort om ja var gammal och hade tråkigt.
De här skulle kunna vara tanten som ringer
Mins när man var yngre och brukade busringa. Jag och mina kompisar gjorde de ganska ofta. Vi hade jätterolig. Ibland spelade vi även in samtalen och så kunde vi lyssna på de efteråt. Ska ha kvar ett kassettband någonstans tror ja, måste leta upp de någon dag.
Kommer ihåg några samtal speciellt.
En gång valde vi ut en kvinna ur telefonkatalogen. Ja ringde upp och sa att ja var ifrån Electrolux och att hon vunnit en tvättmaskin i en tävling där vi slumpmässigt dragit hennes namn i telefonkatalogen.
Hon blev jätteglad. Hon berättade att hon aldrig hade vunnit något förut och hur hon nu skulle ringa runt till sina vänner och berätta.
Vi avtalade en dag då vi skulle leverera tvättmaskinen och hon skulle då se till att vara ledig ifrån jobbet för att ta emot oss när vi kom.
Hon tackade massor av gånger innan hon till sist la på.
Kanske var vårt skämt lite taskigt men då tyckte vi att de var väldigt roligt, mest kanske för att ja lyckats hålla mig från skratt under hela samtalet och att hon verkligen gått på hela grejen.
En annan gång ringde ja upp en äldre kvinna, också de genom telefonkatalogen. Samtalet var ungefär så här:
Jag: Hej mitt namn är Daniel och ja ringer ifrån AB Smurfbolaget. Vi vill bara grattulera att du vunnit 10.000 smurfar.
Hon: Va? Vad har jag vunnit sa du?
Jag: Du har vunnit 10.000 Smurfar. Blåa figurer gjorda i gummi.
Hon: Nej nåt sånt vill ja inte ha!
Jag: Men dom är jättebra. Dom är i många olika storlekar så du kan ha dom överallt, tilloch med i trädgården. Det är inte alla som har 10.000 smurfar.
Hon: Nej! Nej dom vill jag inte ha!
Jag: Men vi måste nog leverera dom i alla fall, så får du ge bort eller sälja dom sen om du inte vill ha dom.
Hon: Men... nej...
Jag: Då kommer vi med leveransen på torsdag. Går de bra att lämna dom utanför om du inte är hemma?
Hon: Men ja vill inte ha dom!!!
Jag: Stämmer de att du bor på xxxxx-gatan (mins inte vad de var för gata).
Hon: Jo de stämmer... men ja vill inte...
Jag: Ok, tack så mycket. Hej då!
10.000 Smurfar är ganska många. Stackars gamla tant...
Mins också att ja ringde upp min gamla tandläkare som gått i pension.
Hon var känd för att ha varit orsak till att många fått tandläkarskräck (så även jag). Man hade hört många skräckhistorier om hur folk, speciellt barn, blivit skrämda av bla hennes hårdhet.
Ja ringde upp henne och förklarade att jag hade svår tandverk men inte vågade gå till tandläkaren. Hon var den ända som kunde hjälpa mig efter som ja hade så många bra minnen från när hon lagat mina tänder.
Efter en lång stund lyckades ja övertala henne att hjälpa mig, trotts att hon inte längre arbetade.
Hon skulle bara ringa några samtal för att skaffa fram grejer så kunde ja komma hem till henne senare för att få hjälp.
Många av budrigningarna var lite taskiga men roligt hade vi. Allt de här var innan kända program som Hassan mfl kom så folk hade svårt att koppla att de var bus om man hade en bra grej att berätta.
Måste verkligen leta fram kassettbandet och försöka få upp nåt gammal samtal här på bloggen... eller så får ja ringa och spela in nya hahaha.
Erik från Hassan ringer polisen och anklagar dom för inbrott