Direktlänk till inlägg 28 september 2014
Idag är det 20 år sedan passagerarfartyget M/S Estonia förliste.
Färjan gick under hårt väder och på ca 50 min från första tecknet av att allt inte var som det skulle sjönk fartyget på sin färd mellan Tallin och Stockholm.
Det är många tillbakablickar idag och många pratar om vad man gjorde den dagen då nyheten kom.
1994 är ett år att minnas på många sätt.
OS-guld i hockey med bla "Foppastraffen", fotbolls-VM i USA med brons, en riktigt varm sommar osv och just Estonia.
Jag mins inte exakt vad jag gjorde då nyheten kom men vet att jag såg nyheterna på tv och att det utlystes landssorg i flera dagar (3?).
Alla pratade om det som hänt och många kände någon, som avlidit eller som haft anhöriga på färjan (eller i alla fall kände någon som kände någon, som för mig).
Ett par dagar efter det som hänt mins jag att jag satt hemma och sydde sorgband som vi senare hade på oss i vårt innebandylag när vi senare var och spelade en turnering. Dom svarta banden ligger fortfarande kvar i min innebandyväska så här 20 år senare men har bara använts en gång.
Mins också att jag ca 2 veckor efter olyckan var iväg på en konferens på en finlandskryssning, till Åbo eller Helsingfors. En resa jag var väldigt tveksam till om jag ville åka med på efter som allt kändes olustigt och fel med att åka båt just då.
Kvällen blev sen efter själva konferensen och jag ville inte gå och sova på grund av obehag. Vi hade en hytt, jag och min kompis Henke som låg flera våningar ner utan fönster.
Vi la oss och sov ca 2-3 timmar innan jag vaknar av ett tjut, ett alarm. Jag sätter mig hastigt upp i sängen och allt jag ser är en ljusstrimma under dörren. Det ända ja tänker är att vi sjunker och att golvet säkert redan är fyllt med vatten.
Mins att jag skrek "HENKE VI SJUNKER, VI SJUNKER!", innan han snabbt tände lyset.
Det var inte så illa så klart utan Henke hade bara satt på väckning. En helt galen väckningssignal som tjöt som vilket alarm som helst och jag blev livrädd då det enda ja tänkt på var olyckan med Estonia. Vid tidigare resor hade jag blivit väckt av radion, eller när jag var liten av en tant som knackat på dörren och på finska önskat god morgon (hyvää huomenta). Den här signalen var nåt helt annat och lär ha skrämt fler än mig.
Det tog lång tid innan jag åkte på kryssning igen, och än idag känns det obehagligt.
Hur mins du den hemska Estoniaolyckan?
#estonia #katastrofen #fartyg #färja #förlisning #1994 #alarm #tallin #stockholm
